Första inlägget från Tyskland

Nu har jag landat i tyskland!

Gick upp kvart i tre ungefär, hoppade i lite kläder, och släpade ut mina tunga tunga väskor ut till lilla bilen. Raceade iväg in mot stan. Trots att det knappt var en bil så långt ögat kunde nå hamnade jag såklart bakom en långsamt långtradare ett tag, men det gick att köra om den. Åkte och tog ut lite pengar först, och åkte sen och skulle hämta upp Erik. Var där ganska tidigt, så jag gick ut och försäkrade mig om att jag verkligen hade biljetten och passet med mig, och sen stod jag lutad mot bilen och filosoferade en liten stund. Sen kom Erik i alla fall, och vi åkte ner till stationen och parkerade bilen. Hoppade på flygbussen till Skavsta, brummade lite på den en stund, sov i kanske 40 minuter eller nåt. När vi kom fram skiljdes jag från Erik i incheckningsköerna. Checkade in min väska (den vägde precis 14 kg tror jag, fick ju packa om hela eländet igårkväll när jag hade packat alt så fint eftersom den vägde tre kilo för mycket). Sen gick jag och tog ut lite Euro, och när jag vände mig om därifrån så fick jag syn på Karl Bruno som går kogvet fast i en klass under mig. Det visade sig att han också skulle till Frankfurt-Hahn, så vi höll sällskap hela resan. Köpte en macka som jag pinade i mig halva av på flygplatsen, eftersom min mage totalt flippat ur av den vridna dygnsrytmen så var det inte så skojigt, men men.. Vi ställde oss i incheckningskön och efter lite tvivel kom flyget faktiskt iväg till slut. MEn det konstiga är att de har tagit bort de där fickorna man har i sätet framför, för att spara städtid. Så himla konstigt, nu fanns det ingen stans alls att göra av nånting.

Satt o snackade ett tag, sen somnade jag in mot den stenhårda flygplansväggen. Vaknade till när det var dags att landa, och sen var vi framme. Först hämtade vi våra väskor, sen gick vi och letade reda på vart bussarna skulle gå ifrån. Då var det fortfarande två timmar kvar tills det var dags at åka vidare, så vi gick tillbaka till stationen och satte oss i ett litet fik. Karl beställde en kopp kaffe och ett glas vatten och fick betala femtio kronor för det. Helt absurt!

Efter ett tag gick vi upp till nåt som hette visitors platform, det var en liten utomhusgrej där man kunde sitta o titta ut över där flygplanen landade och åkte iväg, sådär stannade vi tills det var dags att gå till bussen. Nu skiljdes jag även från Karl, eftersm han skulle nån annanstans. Såhär såg jag ut medan jag satt och väntade.



Bussresan tog två timmar och en kvart, och under tiden ringde Jan och undrade hur läget var och inbjöd mig till att följa med på hans dotters klassfest med lite grillning och sånt, och det tackade man ju inte nej till. Sen ringde jag Matthias som jag bor hos för att försäkra mig om att han tänkte komma o möta mig, vilket han ju tänkte. Här är lite bilder jag tog från bussen:




Bussen blev lite sen, men han var där i alla fall. Lastade in min väska i hans lite skruttiga bil, och så åkte vi iväg. Man kan lugnt säga att tempot i trafiken är lite annorlunda här, ganska hetsigt, och dessutom var det massa konstiga enkelriktade vägar o grejer. Tur att inte jag ska köra här. Vi körde i alla fall en bit och så kom vi hem till lägenheten. Heltäckningsmatta överallt såklart, och lite småsunkigt som det följdaktligen blir. Men mitt rum var helt okej, och lagom stort. Inatt får jag sova på en bäddsoffa, men imorgon ska jag få en riktig säng och det blir gött det. Finns ett skrivbord och en bokhylla och sådär. Finns visst ett IKEA här i närheten, funderar på att åka dit o köpa nån billig lampa jag kan ha som sänglampa och så, men vi får se...

Här är lite bilder på lägenheten från ganska nyligen, nu när jag har hunnit installera mig (dvs stöka ner):






Efter att jag precis släppt ner min väska och hunnit ringa till Conny (som är en tjej ) och bestämt att vi ska träffas imorgon 07.50 för att gå till borghaus (stavning?) och fixa skattesedlar och annat sånt som man behöver, så tyckte matthias att det var dags att åka iväg till DFKI (där jag ska jobba) så det gjorde vi. Ringde till Jan på vägen och han blev lite förvånad att jag skulle komma så tidigt, men det var okej. (uhm, okej, nu gick det just förbi en människa utanför mitt fönster och tittade in och vinkade...)

I alla fall, åkte iväg till campus och blev visad till DFKI och letade reda på Jan. (För övrigt var andra våningen i byggnaden våning 0 i hissen, entreplanet var våning -2, koggigt va?) Då avvek Mathias, och jag pratade lite med Jan. Först gick jag o käkade lunch på ett ställe, lite panpizza typ, eftersom jag inte hade ätit nånting sen min macka på flygplatsen.

Sen gick vi omkring till en massa människor och fixade kontrakt, intyg, kortgrejer, och en massa andra saker. Minns inte ens var hälften av människorna hette. Sen skrev han ut en massa artiklar till mig, som jag satte ihop i ett häfte i en frän ihophäftningsmackapär. Så nu har jag ungefär 350 sidor att läsa... Han sa att han räknade med att min första vecka kommer gå ut på att läsa in mig på saker.

Efter lite meckande så var det i alla fall dags att åka iväg mot hans dotters Klassfest. Vi åkte förbi en slaktare på vägen och köpte det tydligen legendariska Schwenker-köttet. Scwhenker är ett ord för tre saker. Dels är det en speciell slags grill (glömde kameran i bilen så jag inte kunde ta kort på det såklart) där man liksom har gallret som i en gunga över elden, så allting grillas jämnt. Svårt att förklara. Dessutom är Scwhenker själva köttet, och även den som hanterar grillen kallas för Schwenker.

Efter det åkte vi hem till Jan för att fixa lite sallad, och för att hämta upp hans döttrar Malin och Marie. De var lite nyfikna på mig såklart. De pratade svenska som tur var, men bröt lite på tyska. Fränt med tvåspråkig uppväxt sådär. Sen åkte vi iväg och skulle handla lite bröd och vatten, och då passade jag på att köpa en brödpåse och en yoghurt som lite emergency-frukost ifall inte Mathias hade nåt jag kunde äta innan jag hinner iväg och handla imorgon. 0,41 euro kostade en liten yoghurt och en brödpåse, otroligt billigt! En brödpåse hemma kostar ju typ 20 kr.

Sen åkte vi i alla fall iväg till skolan där hans barn går, och där var det massa människor som bara pratade tyska. Det är intressant att lyssna på det tycker jag, för jag förstår ju faktikst en del så att jag typ kan förstå vad det är de pratar om, men inte så mycket mer. Svårigheten är ju att jag inte kan säga ett ord själv typ. Men så är det väl alltid, lättare att förstå än att prata själv. Det var sjukt gott med grillat kött i alla fal, och salladen också för den delen. Blev sjukt trött mot slutet, och det märkte nog Jan också, så då drog vi hemåt så skjutsade han hem mig. Skönt att vara hemma. Ska i princip bara skriva klart det här, så ska jag nog lägga mig sen.

Känns fint att ha Internet och MSN, så man inte är helt isolerad från sina vänner i alla fall. Saknar magnus såklart.

Sammanfattningsvis kan man väl säga att det har varit en lååång dag, men att det känns bra, och inte alls osäkert eller så att vara här. Tycker jag är ganska modig som har åkt hit alldeles själv, som Babe (den lilla grisen ni vet) när han åker på äventyr i storstaden helt själv. Puss o kram, over and out.